Veuve Cliquot Sec NV och La Grand Dame 1990

Jag råkade dricka en gammal och en väldigt gammal flaska Veuve vid två separata men närliggande  tillfällen. Intressant, givande och framförallt gott. Konstigt var att den äldsta hade bättre mousse än ungdomen från 1990.


Veuve Cliquot Sec NV (gammal flaska)
Den här flaskan är rejält gammal, hur gammal är svårt att veta men minst 30 år. Det är deras Sec, Gula Änkan, som det även står Gout Americain på. Det kan mycket väl vara så att den är släppt inför deras jubileum 1972 med tanke på texten på halsen, det var det året de släppte La Grande Dame första gången.

Oväntat bra mousse och djup fin bärnstensfärg.

Rejält utvecklad med mycket nötter, tropisk frukt och en oljig ton som drar åt petroleum. Fortfarande intakt smak som inte har alltför uttorkad känsla, mogen gul frukt, honung, nötter och ett lätt sherrydrag. Imponerande bra vin som har klarat av att åldras, en tidigare flaska var i betydligt sämre skick. Övermoget men oväntat bra. Sötman som en gång i tiden fanns hjälper nog till att balansera upp de uttorkade dragen.

La Grand Dame 1990
Det känns som ett bättre årgångsbubbel från stor klassisk firma och det är precis vad det är. Inget som direkt sticker ut utan klassisk och rejält mogen med minimal mousse. Kolatoner, smör, krita, ett rätt tydligt Chardonnayinslag med sin kritiga äppliga ton. Komplexitet som växer betydligt med luft.

Mjuk smak med väl mogen gul frukt, en liten grapeig bitterhet, smör, nötter och en tendens till trötthet kan kännas. Gott och moget men möjligtvis aningens opersonligt. Nog bättre för 3-5 år sedan då den här har lagrats varmt.