söndag, mars 20, 2011

Vat 1 Durif 2008 (De Bortoli)

Det här nyhetssläppet i februari får balansera upp det negativa inlägget tidigare.
Durif från Australien är ovanligt, eller tja, det är ovanligt att se Durif överhuvudtaget. Namnet kommer sig av fransmannen som korsade fram den av Syrah och Peloursin. I USA kallas den oftast för Petit Sirah.
Bortoli är en av de producenter som gör vin i lägre prisklasser som jag brukar tycka om. Vardagsviner i balanserad nya världen-stil.


Fruktintensivt men utan att kännas alltför jolmigt. Marmeladigt med tranbär, bigarå, drottningsylt och vanilj. Det finns ingen anledning att analysera sönder det här utan jag dricker och är nöjd.

Smakrikt i krämig tät stil, komplext och gott utan att ha någon störande restsötma och med bra syra. Det finns ett större djup än vad jag brukar hitta i viner på den här nivån. Det är riktigt bra för sina rimliga 89 kr och det är inte många andra nya världen-viner jag hellre köper i samma prisklass. Kanske inte kommer dricka det här varje vecka men om jag känner för en prisvärd fruktintensiv aussie så ligger det bra till. Bespottade epitet som”fynd”/”bästa köp” etc ligger nära till hands.

3 kommentarer:

Johan Jö sa...

Instämmer i allt. Hade - med hänvisning både till både ursprung, producent och druvsort - väntat mig något bra mycket blaffigare. Vid gårdagens middagsbjudning var dock avrunnen sylt precis vad gästerna efterfrågade, så det var bara att skruva på Vat:en igen (och upp Terre de Mistral:en!).

Korkdragaren sa...

Va, tyckte de inte om den? Så värst stram/krävande är den ändå inte.

Johan Jö sa...

Det var nu mina föräldrar jag hade till bordet. Mamma, vars husvin heter Åkesson med Sprite, och pappa, som minns sin ungdoms Liebfraumilch med samma värme som Robert Parker minns en flaska 1982 Ch. La Tour.