Det här vinet lanserades i februari. Markowitsch har fått lovord för sina röda viner. Det blir inte så många österrikiska Pinot Noir-viner här hemma så det här känns kul.
Anslaget är fruktdrivet med typiska druvaromer i en något sötfruktig stil men utan att upplevas banal med för mycket smörkola. Mosade jordgubbar, mjölkchoklad, champinjoner, fat, kaffe och gräs utan att vara kartig. Aningens bonnigt drag i bakgrunden. Blek färg även för en Pinot Noir.
Smaken är mjuk och rätt lätt, väldigt chokladig, en del apelsinskal och lite gräs, sötfruktig som doften. Syran är helt ok med snäll tanninstruktur. Det är lite som Irony Pinot Noir med sin täta frukt fast med högre syra och inte lika kompakt, landar någonstans mellan gamla och nya världen. Konstigt utvecklad, jag hade nog gissat på ett två år äldre vin.
Alltså i den snälla skolan men mer Europeisk syrastruktur, bra PN för en rimlig slant. Köpa igen, hmm, ja om jag är sugen på något snällt. Mycket bättre än de generella Bourgogner runt samma pris (Jadot, Olivier Leflaive etc).
Anslaget är fruktdrivet med typiska druvaromer i en något sötfruktig stil men utan att upplevas banal med för mycket smörkola. Mosade jordgubbar, mjölkchoklad, champinjoner, fat, kaffe och gräs utan att vara kartig. Aningens bonnigt drag i bakgrunden. Blek färg även för en Pinot Noir.
Smaken är mjuk och rätt lätt, väldigt chokladig, en del apelsinskal och lite gräs, sötfruktig som doften. Syran är helt ok med snäll tanninstruktur. Det är lite som Irony Pinot Noir med sin täta frukt fast med högre syra och inte lika kompakt, landar någonstans mellan gamla och nya världen. Konstigt utvecklad, jag hade nog gissat på ett två år äldre vin.
Alltså i den snälla skolan men mer Europeisk syrastruktur, bra PN för en rimlig slant. Köpa igen, hmm, ja om jag är sugen på något snällt. Mycket bättre än de generella Bourgogner runt samma pris (Jadot, Olivier Leflaive etc).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar