lördag, februari 13, 2010

Riesling Jesuitengarten 1999 (Dr. Bürklin-Wolf)

Jesuitengarten är en av Bürklin-Wolfs bästa vingårdar, endast Kirchenstück anses bättre.
Doften är förvånansvärt sluten och trist direkt vid öppnandet. Vinet luftas och öppnar upp sig allt mer.
Efter någon halvtimme har det uppnått en alldeles fantastisk blommig doft fylld med mineral, exotisk frukt, lichie, vit choklad, brynt smör och citrusskal. Mognaden ger lite toner av nougat och nötter.
Det här är en Riesling som inte spelar på kraft med supertät tung frukt utan mer med en sällsynt finess och balans.


Från en underbart sammansatt doft lyfter vinet ännu ett snäpp i smaken. Balansen är perfekt, många Rieslingviner i den här helt utjästa stilen dras med en lätt skalbitter efterklang och /eller ett lätt metallisk drag, det har inte det här vinet. Den öppnar finstämt med blommor, mogen gul frukt, bygger vidare med fina mineraltoner och avslutar helt rent med en enorm längd. En Riesling blir inte så mycket bättre än så här, fascinerande doftspektrum, tyngd och längd, allt underbyggt av krossade musselskal och en balanserad petroleumton som inte går överstyr och dominerar helhetsintrycket. När jag med sista glaset sitter och försöker ta in och bena ut vad som gör den så speciell är det balansen och den totala avsaknaden av brister som fastnar i mitt minne. Ett av de bästa Rieslingviner jag druckit.
Två saker att tänka på om man har en flaska av det här, de behöver runt tio år för att uppnå tillräcklig mognad (jag har provat yngre flaskor) och de behöver luftas minst en halvtimme för att visa sin storhet. Transformationen i karaffen från det att den öppnades var som natt och dag.

Inga kommentarer: