Numanthia 2000 och 2003

Årgång 2003 köpte jag när de kom på beställningssortimentet, tänkte att skulle vara kul att följa dess utveckling. Parker gav det 96 poäng, WS 95, det borde ju gå att dricka. Årgång 2000 hittade jag i höstas i Barcelona, ägaren rådde mig att köpa 2002'an vilken han menade var bättre, men jag ville ha så stor årsskillnad som möjligt.
Vinet består till 100% av deras lokala Tempranilloklon, stockarna är mellan 70-100 år gamla.

Numanthia 2000 luktar trött och murket, inget vidare. Avslagen cola, gammal murken splintved, kaffe, mörk dov frukt. Trött smak som liknar doften. Inget vidare vin, känns som vinet blivit kokt i flaskan någon gång i sitt liv. Borde ha lyssnat på butiksinnehavaren.

2003'an dras inte med förra vinets murkna trötta stil. Det här vinet har en mullrande explosiv frukt, mängder av tapenade, rostat kaffe, nötter, tjärpastiller, ekfat, läder, lakrits etc. Mycket intensiv men för min smak är det hela lite för mycket av det goda. Mest intressant och imponerande.

Smaken är kompakt med mängder av smak. Mörk dov frukt, oliver, kaffe och sötlakrits, väldigt komplext och det finns syra som tillför ett visst mått av fräschör. Det är väldigt bra men jag går inte riktigt igång på den här typen av vin. Det blir lite tröttsamt i längden.