Doften visar upp en fin mognad med läder, vägdamm, cederträ, lite svamp, rostade örter, rostat kaffe, lite syrliga röda bär som tranbär och klarbär, nypon och lite blommor. Om det inte vore för de annorlunda fruktaromerna påminner det här om en riktigt mogen bordeaux i den gamla skolan. Med bara lite luftning utvecklas fina kryddiga aromer som sandelträ, kardemumma, nejlika, lakrits, vanilj och kolaböna. De sista kommer från ekfatslagringen.Smaken är tät med frisk syra, bra fruktintensitet, balanserade tanniner i en typisk Italiensk stil. Det här vinet har spenderat en ansenlig tid på ekfat vilket märks. Vediga balsamiska nyanser kommer fram med mer luft.
I smaken består frukten också mestadels av röda bär som körsbär, rönnbär, smultron men även lite plommonkomott. En frisk citruskänsla och bittermandel kommer fram i eftersmaken. I början är doften bättre än smaken som är rätt krävande på egen hand, det här är ett vin som gör sig bäst till mat.
Det blir bättre hela tiden, efter någon timme har frukten lyft och balansen är bättre även om den fortfarande är rätt matkrävande. Mycket bra vin och i jämförelse med närliggande årgångar som 1997, 1998 och 2000 är det här min favorit. 1997 och 1998 har mer uttorkad frukt och inte samma djup, 2000 är helt enkelt inte på samma nivå. 1999 känns som en årgång i Italien som har sprungit ikapp och gått om 1997 i många avseenden (vilket kom upp i kommentarerna hos Finare Vinare nyligen). På topp nu även om den kommer att hålla ihop ett antal år till.
P.S. Taurasi måste vara ett av vinvärldens coolaste vinområdesnamn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar